Genom att spendera tid pa USA’s asfalt i halvslitna klader och med tummen som biljett har jag vid flera tillfallen blivit objekt och offer for “Sheriffs”, “Police Officers” och “Highway Patrolmen” med lite tid att doda innan en hamburgare eller chokladmunk vantar pa att tanja det vapentata midjebaltet ytterligare. I USA ar det inte olagligt att lifta sa lange du inte star pa “freeways” – de allra storsta motorvagarna. Jag har ett par historier som inte ventilerats tidigare, har kommer de i kronologisk ordning.
Forutom 5 timmars krangel med “Homeland Security” vid Mexikanska gransen var mitt forsta mote med Amerikansk offentlig sektor utanfor en mindre stad i norra Kalifornien. Jag och min Irlandska polare Eamonn hade svarigheter att fa lift och efter 2 timmar vid vagkanten kommer konstapeln och berattar att nagon ringt “911” och klagat over att vi stor ordningen. I och med att vi inte gor nagot olagligt kan han inte gora mer an att kolla om vi har nagra “warrants”. Polisen ar trevlig men samtidigt som han slar in vara personuppgifter pa sin dator stannar ytterligare en polis. Eamonn utbrister; “Man, you called back-up on us!!?? Haha!“. Polis #2 kliver med kaxig stil ur sin Chevrolet och ror inte en min samtidigt som polis #1 skrattar at Eamonn’s skamt. #2 uppdaterar sig pa situationen och sager sedan; “It’s illegal to hitch-hike in the state of California bit I’m a nice guy so I’ll help you out. Go up on the freeway over there, (pekar) it’s a better spot and you’ll get picked up in no-time”. Polis #2 som med storsta sannolikhet blev kraftigt mobbad i skolan satter sig aterigen i sin bil och rullar ivag. Den betydligt mycket vanligare polis #1 blir kvar och forklarar for oss att inte ga upp pa motorvagen som hans kollega sagt. “Stay here guys, he just want’s to arrest you since it’s illegal to stand on the freeway“. Brottsprovokation utan vetskap om brott ar slag under baltet…
I Missoula, Montana utspelar sig nasta handelse. Jag tar avbrott fran stormkoket och unnar mig ett restaurangbesok. Klockan blir 21 och nar jag satter mig pa cykeln for att ta mig 500 meter till min soffa for natten har det blivit morkt. 200 meter hinner jag innan en fet man pa polismotorcykel ljuder sina sirener och stannar framfor mig.
– You don’t have a bikelight!
– OH! Sorry sir, I’ll put it on right away…
Jag hoppar av cykeln for att ta fram min lampa som ligger nerpackad i min cykelvaska.
– You go ahead and put it on but I’m still writing you a ticket, sager tjockisen i obehagligt otrevlig stil.
– Come on! Give me a break! A warning should be enough!
I annu otrevligare oversittar-stil fortsatter han;
– Nope, tonight is my bike-light-night. I’ve already written 14 tickets and I need 15 to go home.
Ovan: “Officer Cal” med min cykel, omnamnd i historien nedan.
Good cop – Bad cop. Sjalvklart finns det aven poliser som vill bidra och inte bara trakassera. Jag ar fortfarande i Montana, nu 60 kilometer utanfor Helena dar jag i vanlig ordning fatt punktering. Denna gang har aven dacket slitits sonder och jag blir tvungen att lifta tillbaka. Efter 2 minuters viftande stannar en polisbil och jag staller in mig pa problem. Istallet for att javlas erbjuder “Officer Cal P. Janes” att kora mig till en cykelverkstad i Helena. Jag tar med mig hjulet och mina prylar och gommer cykeln i diket. Han kor mig hela vagen in, vantar medan dack och innerslang lagas och kor mig sedan ut till min gomda cykel igen. Istallet for att leta efter problem hittade “Officer Jane’s” nagon att hjalpa. Detta blev en punktering jag i efterhand var tacksam for, inte bara for “farbor polis” hjalpande hand utan aven for att han pa vagen tillbaka till cykeln fick ett “call” och blev tvungen att jaga ikapp en “speeder”. Nar han satte pa sirenen och plattan slog i mattan var det som att “COPS” laten spelades hogt i mitt huvud. “Bad boys, Bad boys, what you gonna do, what you gonna do when they come for you“. De finniga tonarseftermiddagarna framfor ZTV kom till liv och over allt annat onskade jag mig en polisjakt med brinnande dack, voltande bilar, testosteronaggressiva poliser, brutala pitbulls och crack-horor. Tyvarr blev det bara en mjakig fortkorningsbot. (De poliser som letar efter problem har nog, precis som jag, sett lite for manga avsnitt “COPS”)
Tillbaka till de otrevliga, sysslolosa, trakasserande och rentav dumma poliserna. Mitt senaste mote med lagens man var utanfor lilla byn Hettinger i South Dakota. Ni minns fran tidigare inlagg att jag liftade fram och tillbaka till cykelverkstaden i Dickinson. Detta ar en historia i den historien. Klockan ar inte mer an 9 pa morgonen, jag har statt vid vagkanten i 5 minuter och 3 bilar har passerat nar den lokala “donut-cowboyen” bryter landsbygdstystnaden och kommer flygandes i 120 med ljus och sirener pa full styrka. 20 meter framfor mig, min lila cykel och ett gang forvande kossor tvarnitar han i gruset. Dammet har fortfarande inte lagt sig nar han kliver ut och tuggummi-tuggandes borjar gorma;
– This is’nt gonna work young man, I’ve been getting loads of calls, LOADS of calls from people about you standing here. You can’t stand right on the road, you can’t be here, sager han forvirrat och fortvivlat.
– I’ve been here 5 minutes and 3 cars have passed. I don’t think you got THAT many calls, did you?, svarar jag.
– People are nervous! Your making people nervous! You can’t stand here!
– It’s not illegal to hitch-hike in South Dakota, sager jag med overtygad och erfaren rost.
– But we don’t know who you are!?
– Well, I don’t have any guns and I’m not sure terrorists have purple bicycles, here’s my passport, do your checks!?
Han gar tillbaka till sin bil, knappar pa datorn i nagra sekunder och kommer tillbaka ut.
– I don’t know what this is. I’m gonna have to see your American ID.
/Erik
Haha, klockrent! De låter lika dumma som man föreställer sig, men självklart ska man inte dra alla över en kant.
Du borde skriva en bok Erik, dina historier och ditt sätt att skriva är otroligt fängslande.
Härligt. Påminner mig om när vi åkte skidor efter jeep i Augusta och körde från en slirande polisbil med sommardäck…
Hahaha! Underhållning på hög nivå! Tack för att du ger mig roliga inslag i allt tena-plugg.
Haha, Bjorn! Jag har delat den historien med manga! Den ar underbar! :)
Hahaha superbra
haha fantastiskt roligt!