Efter gårdagens cykelliftande från Chalus vid Kaspiska Havet har jag nått Tehran, huvudstaden i Iran. Två olika bilar tog mig de cirka 20 milen över bergen. Dagen var solig, landskapen vackra och vyerna fantastiska. På förhand uttryckte jag det som att jag fuskade med “oerhört gott samvete” men när jag väl satt i det mjuka passagerarsätet kände jag en smula ångest. Det gick för fort, jag blev lätt åksjuk av S-vägarna och jag kände mig lat. Samtidigt var det nog, även i efterhand, ett klokt val att lifta väg 59 i Iran då trafiken på de smala vägarna på 3000 meters höjd var väldigt intensiv och de sista fem milen innan Tehran var motorväg av större modell. Bitvis hade det varit obehagligt att cykla.
I Tehran bor jag i en fin lägenhet hos Reza och hans fru som jag fått kontakt med genom vänner i Stockholm. Idag har jag åter börjat harva i visumpusslet* för sommaren i Centralasien och Kina. I Tehran ska jag ordna visum till Uzbekistan och om allt går som planerat placerar de sitt klistermärke i mitt pass nästa måndag. Detta ger mig nästan en vecka att leka med innan jag fortsätter cykla mot Mashhad (där jag ordnar visum till Turkmenistan) i nordöstra Iran. Givetvis kommer jag inte att stanna i Tehran tills dess. THE ESCAPE smider planer som avslöjas inom kort.
*Visum behövs till Turkmenistan, Uzbekistan, Kirgizistan, Kazakhstan och Kina.
/E