THE ESCAPE in Trosa, Sweden. Det har minst sagt varit en intensiv och händelserik dag. De 75 kilometer jag lyckats ta mig under dagen har bjudit på en resa i snömodd från storstad och förort till rofylld landsbygd och skärgårdsidyll. Min tidigare kollega, Regina, har ordnat boende till mig. Inatt bor jag hos hennes pappa, Rolf och hans fru Mait på en ö strax utanför Trosa.
Vad som skulle varit ett par kompisar och familj vid den lilla avskedscermonin växte till ett tjugotal när även grannar från området anslöt. När jag tagit första tramptaget och vinglat iväg 20-30 meter hurrade och ropade hela gänget vilket gav mig kraftiga dopamin-rysningar som jag kommer att kunna plocka fram längs vägen när en laddning energi behövs. Det var förstås många känslor som strömmade genom kroppen strax efter klockan 9 imorse. Jag skulle vilja beskriva det som en kombination av en oerhörd frihetskänsla och en stor sorg över att lämna så många som man älskar så mycket. Med så mycket känslor i kroppen känner man att man lever.
Jag har haft kul idag. Att sitta på en fullastad cykel med svensk flagga skapar många förvånade blickar som jag även minns från cykling i Nordamerika. När jag stannade för att äta lunch utanför Tumba, på Robbans Pizzeria, blåstirrade både gäster och pizzabagare. De frågade var jag var på väg vilket ledde till att jag fick sällskap vid bordet av ägaren som var från Turkiet. Pizzan jag beställde blev en familjepizza. De tyckte att jag skulle äta upp mig ordentligt inför resan. I väntan på färja vid Skanssund blev det en lång pratstund med färjelägets personal som var mycket nyfikna och intresserade. Förutom det har folk vinkat och bilar stannat. Lyckönsknigarna har varit många. Det gör mig glad att det finns så många vänliga människor.
Fler bilder kommer inom kort. THE ESCAPE är sju och en halv mil närmre Singapore. Imorgon fortsätter äventyret söderut.
/E