När vinden ligger på så pass mycket att man står still i nerförsbackar sätts cykel-psyket på prov. Dag två inleddes strax efter klockan nio i strålande solsken från Trosa. Rolf, som huserade mig igår hade ringt Södermanlands Nyheter som intervjuade och fotograferade innan avfärd. Smörcykling om än i motvind fram till lunch, som blev på Max i Nyköping. Vänliga Rolf hade även hjälpt långdistanscyklisten med tak över huvudet hos en bekant i Söderköping som var dagens etappmål. Det är 110 km från Trosa till Söderköping och dessvärre blev detta en övermäktig uppgift då vinden tilltog kraftigt efter lunch. Jag krigade på längs vintervägar i ganska kuperad terräng och hann drygt 80 km innan en slutkörd kropp och mörker satte stopp. Snittfart 5-10 kilometer i timmen. Under ett par timmar försökte jag lifta men tyvärr kör vi inte lika stora bilar som i USA och de flesta hade inte plats för mitt ekipage. Istället fick nattens värd, Torsten Ahlin rycka ut och vänligt nog hämta upp mig cirka 3 mil från Söderköping.
Resans första fusk sker alltså redan andra dagen men jag gråter inte över det. Just nu sitter jag i Torstens fina villa i Söderköping med en plankstek och ett par öl i magen. Fantastiskt nog har Torsten en massagefåtölj som jag somnade i för en stund sedan. Vem sa att resan skulle bli spartansk?
Imorgon fortsätter äventyret genom Östergötland. Mål för dag 3 blir Västervik om vindarna är vänliga.
Artikeln i Aftonbladet har även dykt upp på nätet för den som vill kika på det. Klicka här!
/Erik