Jag ligger i mitt portabla hem efter en lång dag på cykeln när dessa rader skrivs. Det är mörkt utanför och pannlampan lyser upp mitt block. Jag har tidigare idag lämnat Rumänien och nått Bulgarien. Inklusive mina sjukdagar i Timisoara blev vistelsen i Rumänien dryga veckan lång. Från sadeln har jag upplevt kontraster jämfört med resan genom övriga Europa. Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern har sina slitna sidor men standarden är hög och det är välpolerat jämfört med Rumänien. Femhundra kilometer cykling på den rumänska landsbygden har gett THE ESCAPE en äventyrsinjektion och en känsla av att jag kommit en bit från Sverige. Kontrasten har varit positiv.
Vägarna jag färdades på blev smalare och jag har fått sick-sacka mellan gropar, sprickor, grus och gupp. Trafiken lättade avsevärt och transporterna hade ofta bara en eller två hästkrafter istället för flera hundra. Jag cyklade genom öppna landskap, intill en vacker bergskedja, längs en av vår kontinents största floder och då och då genom slitna men charmiga byar.
På fälten såg jag bönder som våreldade, sådde och gödslade för hand. Jag såg herdar som vilade i skuggan intill sina får och getter. I byarna, där hälften av husen kunde vara övergivna ruckel, satt gamla gubbar och tanter på träbänkar utanför sina hem och barn och ungdomar spelade fotboll mot nätlösa mål. Överallt fick jag ett fantastiskt bemötande. Bönderna på fälten släppte sina redskap och viftade med armarna på avstånd, herdarna vinkade och ropade, tanterna och gubbarna log tandlöst och barnen sprang ut i gatan för att göra high-five. Rumänien har imponerat och lämnat ett starkt intryck. Det är med glädje jag en dag återvänder för att se mer av detta spännande land.
/THE ESCAPE