Sedan i förrgår är jag tillbaka hos min cykel i Samarkand efter visumutflykt till huvudstaden Tasjkent. I Samarkand utforskade jag igår staden till fots i lugnt tempo. Eftermiddagen tillbringade jag på vandrarhemmets veranda med fin utsikt över takåsar och moskéer. Jag åt färsk vattenmelon, drack otaliga koppar té och klottrade i det allt mer slitna blocket.
Trots mina ansträngningar i Tasjkent saknar jag alltså fortfarande visum till Kina. Min förhoppning är att istället kunna ordna kinesiskt visum från Bisjkek i Kirghizistan. Igår kväll bad jag en stilla bön om ett avbrott i motvinden jag haft senaste tiden då jag idag sätter fart mot Kirghizistan och gränsstaden Osh. Efter fem dagars avbrott ska det bli skönt att komma tillbaka på cykeln. Jag har uppskattningsvis 1200 kilometer till Bisjkek som jag beräknar nå kring den 8:e juli. Av de drygt 100 milen är det många som kommer att vara kraftigt kuperade och med all säkerhet fantastiskt vackra.
Bild ovan; Solnedgång från Tasjkent TV Tower för ett par dagar sedan.
/E