Avgasmisären är sedan några dagar glömd och jag hatar inte längre att cykla. Sedan mina ovanligt negativa rader från Samut Somgkhram har jag tillryggalagt drygt 320 kustnära kilometer och jag befinner mig i byn Bangsaphan Noi. Idag skulle jag egentligen tagit färja till ön Koh Tao för att inleda några dagars vila men då jag dras med slemhosta och feber till följd av kraftig ansträngning och cancerogena avgaser kring Bangkok tvingades en oplanerad men välbehövd vila fram och jag har fastnat i det lilla kustsamhället Bangsaphan Noi.
Från Samut Songkhram tog jag mig den 25/10 till utkanterna av Hua Hin. Den intensiva trafik som jag hade upplevt kring Bangkok avtog och med en fin vind i ryggen började motgång övergå till medgång. För första gången sedan Turkiet fick jag sätta blicken i det salta havet. Vid staden Cha Am rullade jag ner till stranden och för en stund lät jag mig förtrollas av den Thailändska Gulfen och dess horisont i blåskimrande färgskala. För 14.000 kilometer sedan rullade jag senast intill havskust och sedan dess har jag bland annat befunnit mig i Urumqi (Xinjiang, Kina) som är den plats på moder jord som är så långt från det salta havet det går att komma. Under eftermiddagen kunde jag tillfälligt lämna den större trafikled jag följt i flera hundra kilometer och jag cyklade på en fin landsväg med gles trafik. Mellan Cha Am och Hua Hin vikte jag av från vägen för att hitta strandnära härbärge. I mitt sökande träffade jag vänliga Pok som exhalterat ropade “SVERIGE, SVERIGE, SVERIGE”, efter att ha sett min solblekta flagga. Området var tätt på lyxiga hotellvarianter men Pok hyrde ut ett litet hus på stranden för en billig peng. Efter kvällsbad och solnedgångslager åt jag en alldeles makalös skaldjursmiddag på en närliggande restaurang. Dag 249 gav drygt 120 kilometers framfart men dessvärre hade de varit vingliga. Mitt bakhjul wobblade och skavde mot bromsklossar och jag upptäckte även att järnfästet för min främre pakethållare på framgaffeln hade gått av. En cykeldoktor och svetsare behövde uppsökas.
Den 26/10 åt jag frukost tillsammans med Pok på den restaurang han driver. Han mötte mig med blågul t-tröja och en vikingahatt och berättade om sina resor till Skandinavien och sina vänner i Sverige. Jag nämnde för Pok att jag dels behövde besöka en cykelverkstad och även förlänga mitt visum. Han erbjöd sig och insisterade på att visa mig till ett immigrationskontor och därefter en cykelhandlare. Iklädd sin blågula utstyrsel gjorde han mig sällskap på cykel till Hua Hin. Det tog en dryg timme att addera 7 dagar på min vistelse i Thailand och sedan visades jag till Mo’s Bike Shop. Även kvalitétskomponenter har en bristningsgräns och efter 17.000 kilometer var vissa utav dem redo för pension. Min Surly Long Haul Trucker fick allmän skötsel och de specifika problem jag haft senaste tiden ordnades till. Först vid 17 tiden lämnade jag Hua Hin på en skinande och lättrullad cykel. För att justera dagsstatistiken mörkercyklade jag ett par timmar innan jag tog in på ett motell i staden Tha Yang. Jag hostade mig själv till sömns och laddade för ett ryck mot vila påföljade dag.
Ovan till vänster: Mr. Pok som älskar Sverige!
Igår inleddes dagspasset redan i ottan. Med vilomotivation blev det en av de kilometermässigt längsta dagarna på resan med hela 180 kilometers framfart. Efter den långa dagen cyklades de sista milen med stigande feber och allt kraftigare hosta. Återigen avslutades dagen i mörker och strax utanför Bangsaphan Noi var jag en halvmeter från att köra på ett meterlångt kräldjur. Precis framför mitt framdäck skymtade jag en stor gulbrun Boaorm och jag hann precis väja för den fina men respektingivande ormen. Jag tvärnitade och ryckte fram kameran men när jag väl hunnit vända kunde jag bara höra hur det rasslade i det höga gräset i diket. Jag övervägde aldrig att ge mig ner i diket och släpa upp ormen utan fortsatte istället till Bangsaphan Noi där jag hittade fint gästhus vid havet. Efter ny skaldjursmiddag somnade jag på smärtstillande.
Bild ovan; Det finns fördelar med ett amerikaniserat Thailand. Förutom ankomst till havskust och en lugnare trafik fick lite deg, tomatsås och ost mig på bättre humör.
17.222 KILOMETERS SINCE FEBRUARY!
Under inledande 8 dagar i Thailand har jag hunnit med drygt 1000 kilometer och i förrgår passerades 1.700 mil. Till Chumphon, som är ort som förbinder fastland med öarna Koh Tao, Koh Phangan och Koh Samui, är det inte mer än 9 mil. Imorgon hoppas jag vara i tillräckligt bra form för att orka med ett sista ryck till hängmattan. Förutom vila väntar alltså umgänge med min goda vän Rustan som jag ser fram emot att träffa.
/Erik