Det finns rehabiliterande resor och resor som kräver rehabilitering. Den rörelse jag föredrar tenderar att vara av det rehabiliteringskrävande slaget och genom min veckolånga vistelse på ön Koh Tao har jag återanpassat mig från den senaste tidens överdos av solotillvaro och fysisk ansträngning. Jag höll en stadig vilopuls för att ta igen mig fysiskt och socialiserade för att ta igen mig psykiskt. Min vän och vilokompanjon Rustan Curman har varit utmärkt sällskap och vi har haft minst sagt minnesvärda dagar tillsammans. Efter en kvick uppdatering den 1/11 fortsatte ölivet i samma tempo och med liknande agenda som de inledande dagarna. Vi gjorde några utflykter till stränder och rev på den västra sidan av ön men tenderade att trivas bäst nedanför vår hotellhydda där vi kunde ligga och skvalpa i strandkanten. Överdosen av stillasittande och muntlig kommunikation har varit ett utmärkt sätt att ladda batterierna inför det 140 mil långa upploppet till Singapore.
Bild ovan; Shark Island som jag och Rustan tog oss till med snorkel och mask från huvudön. Under ytan såg vi både sköldpadda och svartfenad revhaj. Bild nedan; Fin orm som hängde i buskarna utanför vår hydda.
Efter en veckas bekvämt öliv var det igår hög tid att återigen placera bakdel på sadel. Vid färjeläget i Chumphon, som är fastlandsanslutning till Koh Tao, vinkade jag av min vän och tillfälliga ressällskap, Rustan. Min vän drog vidare till Bangkok och jag satte fart söderut. Igår hann jag trampa drygt 60 kilometer till staden Sawi.
Det ligger lite mer än 500 kilometer kvar av Thailand innan jag når Malaysia. Jag planerar att följa den östra kusten i Thailand och därefter inlandsväg genom Malaysia. Mitt visum gäller till och med den 9/11 vilket innebär att jag kommer behöva göra ett visumsprång till Malaysia med hjälp av motordrivet fordon.
Bild ovan; Rustan på undervattensäventyr.
/Erik