Den asiatiska lekplatsen är mer osäker än vi kunnat föreställa oss och vi befinner oss frustrerande nog åter i vårdkretsar. I den senaste flyktposten från Indonesien berättade vi om fantastiska upplevelser i nationalparken Gunung Lesuer i södra Aceh men även som kortast om otäcka insektbett som plågade oss efter djungeldagarna. I Banda Aceh hade vi uppsökt läkare innan vi tog båt till ön Weh som ligger på den allra nordligaste spetsen av Sumatra. På sjukhuset fick vi piller och salva och på dykdestinationen Pulau Weh tvingades vi hålla oss ovan ytan i väntan på att våra allt mer svullna och irriterade sår skulle läka. Efter ett par resultatlösa dagar rådgjorde vi med en västerländsk läkare som råkade finnas inkvarterad på samma ställe. Hon slog fast att vi fått fel medicin och gav oss istället antibiotika och en ny salva.
Efter två dagar började mina seglivade sår långsamt ge vika och jag kunde återgå till de marina aktiviteterna. Nicole, som hade fått fler bett än vad jag fått, besvärades fortsatt av feber, huvudvärk och ett sår på höger vad som blev allt mer infekterat. Efter fotodialog med försäkringsbolag och dess läkare beslutades det att Nicole snarast möjligt skulle lämna Indonesien för att få kvalificerad vård. Den 6/2 flög Nicole med en kraftigt svullen ankel och ett varigt, infekterat sår till Kuala Lumpur i Malaysia samtidigt som jag blev kvar på Sumatra. Vi var båda inställda på att en ordentlig laddning starkare medicin skulle ställa saker och ting till rätta men efter en seriös trafikolycka (se HOSPITAL ADVENTURES) och sammanlagt sex sjukhusbesök i fyra olika städer på mindre än två månader saknar vårt oflyt gränser. Nicole skrevs in, sövdes ner och opererades för kallbrand. Situationen var allvarligare än vi båda kunnat föreställa oss.
På Pulau Weh gjorde jag en handfull bitterljuva dyk innan min fot, likt Nicoles, plötsligt svullnade ordentligt. Med kallbrandsrapporter från Nicole var det inte läge för några risker och den 8/2 flögs även jag till Kuala Lumpur. Min svullna fot visade sig inte vara förknippad med övriga bett och det fastslogs kvickt att jag haft mer flyt än Nicole.
Nu befinner vi oss båda på Pantai Hospital i Kuala Lumpur. Nicole mår bra men behöver daglig sjukhusvård i form av omläggning av sitt öppna sår. Då vävnaden kring det kraftigt infekterade bettet var död kunde inte läkarna sy igen vaden vilket gör läkeprocessen mer komplicerad. I fyra till sex veckor krävs daglig omläggning av såret och om Nicole blir kvar i Sydostasien eller flygs hem för vård i Sverige är ännu oklart.
Idén är att denna del av Internet ska lysa upp i vardagen. Hmmm.
/E
2 comments