Jag är inblåst på en vägrestaurang och den kraftiga motvinden lockar till hamncykling. För att döda lite tid i väntan på att vinden ska minska i styrka passar jag på att klämma in en rapport om gårdagen och natten. Tidigt igår lämnade jag mitt ökenläger men hann dessvärre inte längre än tio kilometer innan min ena pedal gick sönder. När en grupp om ett femtontal kinesiska hobbycyklister kom trampandes längs vägen hade jag precis tappat ut kullagret från pedalen i gruset och stod och svor. Den kinesiska cykelgruppen skulle till staden Hami och gestikulerade att jag skulle följa med till en cykelbutik för att laga min pedal. Hami hade jag tyvärr redan passerat dagen innan vilket betydde att jag, efter ha fått till en temporär pedallösning, fick trampa 20 kilometer åt fel håll. En timme senare visades jag till cykelbutiken av de vänliga kineserna och fick på två nya pedaler. 15 kronor kostade kalaset. Efter det kvicka depåstoppet började jag återigen trampa i östlig riktning. Dagen vart enformig och på gränsen till tråkig med en väg lika rak som en pil. Jag tuggade mig igenom dagen med jämna stopp för kinesiskt isté på bensinstationer. När solen smög ner vid horisonten släpade jag ner mitt ekipage i väggrenen och genom ett hål i taggtrådsstängslet intill motorvägen. Jag hade då cyklat 140 kilometer men var dessvärre bara 95 kilometer närmre Singapore.
Precis som för ett par dagar sedan, utanför staden Shanshan, blev det en väldigt blåsig natt. Då landskapen är tillplattade och öppna är det svårt att hitta skydd för vinden. Marken var mjuk och vänlig för tältpinnar men i de kraftigaste av vindbyar slets tältpinnarna upp och jag blev tvungen att ge mig ut med ficklampa i ökennatten. Jag somnade först vid midnatt men tröttheten jag känner i skrivande stund är ett tecken på att något sinne hela tiden var vaket och på sin vakt. När jag i morse packade ihop mitt läger blåste det fortsatt kraftigt och det var en utmaning att få ner tältet som hellre ville segla iväg över det öppna sandlandskapet.
/Erik