En snart två veckor lång återhämtning i Pokhara går mot sitt slut och imorgon återvänder vi till Kathmandu. Som bekant har vi varvat vila med pulshöjande aktiviteter, för en vecka sedan skärmflög (se FLY NEPAL) vi ovan stadens ikringliggande berg och de senaste två dagarna har vi tillbringat på klassisk Royal Enfield. I förrgår körde vi en dagstur norröver och igår söderut tillsammans med våra goda vänner Chris och Nicoline från Amsterdam. Våra holländska motorcykelkollegor träffade jag första gången i sydvästra Thailand för sju månader sedan. Från en restaurang intill vägen hörde och såg jag två exalterade själar som ropade;
“GO SWEDEN! WOOOOO! SWEDEN, SWEDEN, SWEDEN!!”
De hade sett min svenska flagga på den fullastade muskeldrivna cykeln och över några kalla lager inleddes vår vänskap. Man skaffar många bekantskaper vid reserörelse men antalet tillfällen de blir sanna vänner är lätträknade. Jag visste kvickt att Chris och Nicoline var vänner jag ville träffa igen och för någon vecka sedan sågs vi glädjande nog av en slump i Pokhara.
Igår, en minst sagt gyllene dag, körde jag och Chris högljudda motorcyklar tillsammans med flickvänner bakpå. Vägen var en asfaltsled med korta raksträckor och en fest av skarpa kurvor. Vi följde varandra om vartannat och strax innan U-kurvorna; kraftig inbromsning, lägre växel och rasslande ljud. Med väl avvägd kurvplacering och skön lutning låg vi strax efter varandra innan vi med bestämt högerhandsryck accelererade mot rakare väg. Att känna vinden piska i ansiktet och håret resa i nacken samtidigt som en kvinna lätt nervöst greppar tag kring midjan är en erotisk upplevelse.
Ovan till vänster; Nicole, Nicoline och Chris.
/ESCAPE
One comment