Jag har nått så långt som 13.500 kilometer från Stockholm och finns i byn Songpan i norra Sichuan. Min senaste färdrapport kom från en buddistisk värdfamilj i södra Gansu. Jag har sedan dess tagit mig 360 kilometer längre söderut och har alltså nått provinsen Sichuan. I byn Songpan, som är vackert inklämd mellan mäktiga bergsmassiv, har jag hittat härbärge för natten. Efter ett par kalla på balkongen tänkte jag nu, med några kvicka rader, dela med mig av lite äventyr på två hjul.
De inledande 40 milen från Xining var halvtröga och trots långa dagar gjorde den kuperade miljön att det var svårt att nå längre än snittdistansen tio mil. De tre senaste dagarna har varit mindre ansträngande då jag till stor del befunnit mig på en slät högplatå där vinden varit vänlig. Efter att jag intagit frukost och kelat med den mjuka jakkalven hos bondefamiljen i Gansu blev det en 120 kilometer lång heldag på sadeln. Dagen bestod av två långa nedförsbackar och två ännu längre uppförsbackar. Vid kvällningen nådde jag byn Langmusi där jag hittade en högklassig hotellsäng för 30 kronor. Vid middagsbordet hade jag kartstudier och noterade ett avbrott i den skuggade terrängen. Jag befann mig ett mindre bergspass från en vidsträckt högplatå och med drömmar om friska ryggvindar satte jag alarmet på 06.00. I den kalla gryningen trampade jag igång morgonstela leder som direkt fick blodtillförsel tack vare en inledande stigning till 3.500 meter. En tunnel markerade passet och på andra sidan möttes jag av ett oändligt gräslandskap och en alldeles spikrak väg. Planenligt bjöds det på en fördelaktig vind och mitt ekipage skakade av den ovanliga hastigheten. Jag susade förbi glest utspridda vita nomadtält och förvånade boskapsdjur. Ovan asfalt och gröna fält seglade majestätiska gamar och att följa de bevingade varelserna gå in för landning var makalös underhållning. I spiralformation, från flera hundra meters höjd, flög fåglarna en och en mot marken. Det var som om ett kontrolltorn följde inflygningen och signalerade om statusen på landningsbanan. När kollisionen med marken kändes given vinklade gamarna sina vingar och bromsade in för en mjuk landning intill ett färskt djurkadaver. När jag hypnotiserat sett den 20:e inflygningen och festen började bli stökig fortsatte jag trampa.
När dagen började gå mot sitt slut noterade jag nöjt att jag lyckats förflytta mig 140 kilometer. Jag hittade tältplats några meter från en liten älv och efter en dubbel portion nudlar tog jag mig kvickt in i min hydda för att fly undan den iskalla natten. Efter åtta varma och behagliga timmar öppnade jag blixtlåset till förtältet och möttes av en frostig septembermorgon. Solen tittade fram bakom bergskammen lagom till gröttillagning och både jag och omgivning tinades långsamt upp. Jag befann mig på 3.400 meters höjd och fortsatte under några timmar en utdragen stigning till 3.850 meter. Därefter bar det av nedför och naturförändringen var stor. Det karga och ljusgröna landskapet på högplatån blev istället lummig mörkgrön barrskog i smala dalgångar. Redan vid 16 tiden, tidigare idag, nådde jag byn Songpan och min inställning var att fortsätta trampa mot Chengdu. I dalgången utanför byn slogs jag dock av en äventyrsidé framlockad av en inbjudande bergstopp och jag valde därför att avsluta dagens etapp och ta in på ett gästhus.
Som jag nämnde inledningsvis i denna post är Songpan omringad av imponerande massiv. Berget Xuebao Ding, vars topp syns från byns gator, sträcker sig 5.588 meter ovan havet. För att få en ordentlig vy över Xuebao Ding och andra toppar i närområdet planerar jag att imorgon ta en vilodag från cykeln, packa ryggsäcken och bege mig upp i bergen till fots.
Bild ovan; Denna solblekta plastpalm fann jag i väggrenen. Nu sitter den på mitt styre och påminner om vad som väntar om några hundra mil.
/Erik