Efter tre dagar och nästan 400 kilometer stekande ökencykling uppenbarade sig Shahrud likt en oas. Huvudgatans gröna allé gav svalkande skugga när jag för en stund sedan rullade in i staden. Jag finns nu på ett halvskabbigt hotell med härlig atmosfär. Jag kyler ner min överhettade hjärna i förhoppning om att få ur mig ett par vettiga meningar och om det vill sig riktigt väl, ytterligare en synonym till cykling.
Lite olja och kryddor så hade grillfesten varit fullbordad. Under den brännande och stekheta solen har jag långsamt tillagats likt en helgrillad spädgris. Förutom 40 gradig värme bjöds det på en varm, och torr fartvind som gjorde det tungt att andas. Läpparna torkade kvickt och i näsan bildades svart snor fullt av ökendamm.
Jag ska absolut inte klaga. På ynka tre dagar har jag nästan nått halvvägs till Mashhad vilket förhoppningsvis kommer att ge mig ett par dagars bonusvila innan jag fortsätter genom Turkmenistan. En tacksam vind och till stor del långa, platta sträckor över de vidsträckta karga månlandskapen har inneburit en hög fart. Första natten, efter att ha lämnat Tehran tillbringade jag på persisk matta hos en vänlig värdfamilj i Firuzkuh. Gårdagsnatten blev i fält intill vägen och ikväll lyxar jag alltså till det med betalt boende.
/Erik