Mitt första äventyr på cykel var i USA och under hösten 2009 kontinentkorsade jag Nordamerika. I staten Washington träffade jag Kenta Yamaguchi från Japan. Jag hade köpt en begagnad cykel i Portland för 80 USD och hade under den två månader långa cyklingen stora problem med både punkteringar och trasiga ekrar. Jag hade hunnit cirka 60 mil från Stilla Havet, där jag inledde trampandet, och i slutet på en punkteringsfylld dag träffade jag Kenta vid en rastplats. Jag fick hjälp av Kenta med justeringar av växlar och bromsar och samtidigt försökte jag laga en punktering på mitt skumfyllda däck. Kenta kunde inte sluta skratta när jag inte ens kunde klara av det utan bekymmer. Skummet från däcket vällde ut på marken och över mig. Jag svor av frustration och Kenta fortsatte skratta. Kenta, som hade cyklat från Alaska, var utrustad med en fin cykel och betydligt mycket bättre förbered för sin cykelresa än vad jag var. Efter att “vi” lagat min cykel lagade vi istället stormköksmiddag och delade historier in på småtimmarna. Dagen efter fortsatte Kenta i västlig riktning och jag i östlig.
Sedan vårt möte i Washington har vi haft kontakt genom sociala nätverk och jag har kunnat hålla mig uppdaterad. Ett par månader innan min avresa från Stockholm blev jag både förvånad och glad av att höra att min japanska vän också skulle ge sig iväg på ett långt cykeläventyr. Kenta skulle cykla från Indonesien till Europa och sedan vidare till Afrika. Detta innebar att vi skulle mötas igen och sedan jag lämnade Stockholm i februari har vi då och då uppdaterat våra positioner till varandra. För snart en vecka sedan träffade jag Kenta i staden Kochkor i Kirghizistan. Då tillgången till Internet var dålig för min del hade Kenta väntat i Kochkor i två dagar. När jag väl rullade in var återföreningen fylld av glädje, både för att det länge varit något av ett delmål och för att jag återigen fick träffa min goda cykelvän.
Kenta har ett oerhört stort hjärta, är fylld av äventyrslystnad och gör en fantastisk resa. Både i Washington och Kochkor i Kirghizistan har vi inte hunnit umgås mer än en dag. Jag är dock övertygad om att jag stöter på min vän igen. Kenta’s blogg hittas här!
DAYS IN BISHKEK
Mellan ikappskrivning och uppdatering av THE ESCAPE har jag även hunnit med att söka visum. Mitt klistermärke till Kazakhstan hämtar jag senare idag och mitt kinesiska visum hoppas jag få på fredag alternativt måndag. Om jag blir tvungen att vänta över helgen vill jag försöka hinna med en cykelfri utflykt till vackra sjön Issyk Kul. Jag tillbringar mycket tid på den brittiska puben “The Metro” där lagern är kall och hamburgarna saftiga – ett fantastisk avbrott från den tråkiga matkulturen i Centralasien.
Missa inte: TURKMEN WEDDING CRASHERS samt uppdatering under MEDIA!
/Erik