Häromveckan litade jag blint på min Garmin som ledde mig in på en vacker bergsväg i Slovakien. Jag har sedan dess haft gott förtroende för min GPS och idag följde jag slaviskt den rosa linjen som berättade vart jag skulle. Mina dagdrömmer i kombination med inställningen “Avoid Highways” skulle dock ställa till det för mig idag och jag befinner mig i skrivande stund drygt 50 kilometer väster om mitt ursprungliga mål där min CS-värd, Nina, väntar på mig. Först vid 17 tiden, när mörkret så smått började lägga sig över den rumänska landsbygden insåg jag mitt misstag. I en timme försökte jag lifta med de fåtal bilar och traktorer som passerade men det var ingen som ville plocka upp cykel-zigenaren. I och med att det inte kändes lockande med 5 mil rumänsk mörkercykling på dåliga småvägar kände jag mig väldigt glad när ett litet hotell uppenbarade sig. Beläget mellan rangliga trähus, slitna bondgårdar och andra ruckel var det lilla hotellet som ett vattenhål i Sahara. Jag sitter nu i baren, har ätit en god middag och druckit en kall. Jag hade stannat här om det inte vore för den oerhört vänliga kocken som erbjudit sig att skjutsa mig till min CS-värd i staden Timisoara när han jobbat klart.
/THE LOST ESCAPE