I och med att min reskamrat varit tvungen att ordna transit-visum till Kina i veckan har en del tid spenderats pa den kinesiska ambassaden har i Nepals huvudstad, Kathmandu.
Efter en massiv sakerhetskontroll kommer man in i vantsalen och mots direkt av posters och fotografier med den tillhorande texten “Truth about the March 14 Lhasa violence”.
Bilderna med undertexter visar munkar som kastar sten pa poliser, demonstranter som slar sonder butiker och branner bilar samt hemska bilder pa skadade civila. De berattar ocksa om hur de flesta vasterlandska medier vinklar handelserna.
Att de annars sa lugna och fridfulla munkarna som kastade sten och slogs i sjalva verket var utkladd kinesisk militar namns sjalvklart inte.
Tibet problemet blev an mer uppenbart och tydligt igar pa invigningsdagen av de olympiska spelen. Utanfor den kinesiska ambassad som vi sa frekvent besokt de senaste dagarna hade tusentaels tibetaner i exil och manniskor som stottar dem samlats for att fa sin rost hord.
Tillsammans med ett gang frilans-fotografer och FN-observatorer foljde jag handelserna pa nara hall vilket var en intressant men obehaglig upplevelse.
Tibet-fragan ar kanslig for Nepal som geografiskt sett ar inklammt mellan 2 stormakter, 2 miljarder manniskor och 2 lander vars ekonomi vaxer i en ruskig takt.
Det fungerar inte som i Sverige. Demonstranterna fick helt enkelt inte demonstrera utan skyffades undan sa snabbt som mojligt aven fast de inte varit valdsamma.
De kom i grupper om 20-50 pers, viftade med flaggor och skrek, “FREE TIBET!!”. Det tog inte militaren mer an 2-3 minuter att packa ihop demonstranterna i en lastbil och rulla bort dem. Det passade sig inte just denna dag.
Det ar laskigt, om inte vidrigt att ett land som tillats sta i stralkastarljuset under en hel manad fortfarande vinklar sina medier och hjarntvattar sin befolkning.
FREE TIBET!!
/Erik