Under februari 2009 trampade jag dryga 1000 km mellan Picton och Invercargill pa Nya Zeeland’s sydo. Warm up. Redan da fanns planer pa att korsa Nordamerika pa tva hjul men resan pa Nya Zeeland var mitt forsta mote med langdistans cykling. Mangder av erfarenheter lades till i kontoret. Forutom rent praktiska detaljer som att inte konka runt 15 kg pa ryggen kom jag att forsta att cykling ar ett fenomenalt men isolerat satt att resa pa. Pa NZ var mestadels får, men aven kor, mina samtalspartners. Det kandes idiotiskt att prata med boskap sa i USA har losningen blivit att silvertejpa fast “Måsen”, eller “Seagull” som han kallas har i staterna, pa styret. Min trogne van, troligtvis varldens mest beresta mus, har varit ett lysande resesallskap de senaste 18 manaderna men under de inledande 2 veckorna pa sadeln har han varit extra viktig.
Manniskan ar ett flockdjur och dagar dar ditt enda sprakmassiga utbyte ar med expediten pa Burger King kan bli latt pafrestande. (Subway ar en battre restaurang rent socialt da de fragar vilket brod man vill ha, om mackan ska vara grillad, vilket kott, vilken sas, vilka gronsaker och avslutningsvis om man vill ha salt, peppar och vinager.) Pa NZ var kassan fortfarande valgodd och jag valde att betala for boende varje natt. Detta gav mojligheter att vara social. I USA har jag hitintills taltat flera natter. Ofta otroligt vackert och rogivande men aterigen, ensamt. De narmsta 2-3 natterna i Yellowstone kommer att bli i mitt talt men i nationalparken kommer jag ocksa fa sallskap av bisonoxar och grizzlybjornar. Jag och mitt mjuka resesallskap fortsatter kampa for att komma hem. Imorgon tar aventyret oss soderut, till Wyoming och vulkanaktiva Yellowstone National Park!
/Erik
Bästaste du. Du är ju för mysig. Saknar måsen! Nu drar jag till New York, vi ses där! puss!
HAhah strålande beskrivning om det sociala livet och jämförelsen mellan Burger King och Subway!
Kämpa på nu, snart är du hemma!
puss och kram
Solig sensommarhälsning till dig och musen. Sover han på cykeln eller i tältet?
Jag känner igen den där måsen!
Trampa vidare nu Erik, inte långt kvar!
Det är fantastiskt det du gör, något många människor aldrig kommer göra, hoppas du är medveten om det!
Hej Erik,
Snubblade in på din blogg och sedan har försökt att följa den det senaste halvåret. Riktigt kul att läsa! Vilken grym resa, du verkar ta vara på tiden också vilket är lätt att glömma när man är där. Kör hårt i backarna! kämpa på och njut!
//Stefan
Heja heja heja
…Inte långt kvar nu!
Erik!
Det är bara att kämpa på, tänk va häftigt och landa i new york sen. Jag själv har ju aldrig varit där, men man kan ju bara tänka sig. Kanske blir en av favoriterna på listan!
Hejdu
Trodde först när jag hörde om det hela att det skulle vara för lång tid och att du skulle hinna bli blase o trött på att resa, men efter att ha kikat in då och då ser jag att du verkar haft det bra mest hela tiden (dehli-belly o dylikt kommer att vara roliga historier – efteråt :). Våldsamt avundsjuk, oerhört res-sugen och glad för din skull.
Mvh/Lasse Kiessling
Hej mina vanner! Tack for halsningar och stod! Nu ar det 1/3 del kvar! Rocky Mountains ar bakom mig! RAKA VAGEN TILL NEW YORK! :)
/Erik