Forutom den tata regnskogen, de tomma sandstranderna och havet i tusen nyanser av blatt ar det bemotandet i byn “Lolak” som fastnat starkast pa nathinnan.
Igar kvall kom jag tillbaka till Manado efter en 3 dagar lang roadtrip pa norra Sulawesi tillsammans med Mia och Niko fran Helsingfors.
Efter tva vandor langs stranden i forsok att hitta ett nerlagt gammalt “beach hotel” visste hela byn att tre vasterlanningar var pa besok. 3-4 barn blev 10, 15, 25 och valdigt snart hade vi nara 50 ungar hoppandes och skrikandes kring vesporna.
“Hello mister!!!”//”Mister, what is your name!??” // “Where do you come from mister?”
Efter att en farbror sparkat liv i det gamla hotellet och vi fatt slanga in vara prylar gick jag ner till stranden for att njuta av en kall “Bintang” och ytterligare en knall-rod solnedgang. Jag insag snabbt att med ett 30 tal nyfikna barn kring halarna blir det inte mycket lugn och ro.
Det var som att de sugit i sig 10 koppar kaffe var och dessutom slangt med nagra ectasy tabletter. De sma illrarna kunde inte sluta dansa, hoppa, skrika och skratta. Istallet for peace and quiet blev det fotboll med en kokosnot, bad och kast med liten indones.
/Erik