Från staden Sawi, där jag senast aktualiserade, har jag cyklat 28 mil i västlig (och felaktig) riktning och cykeln står nu korttidsparkerad i staden Ao Nang vid Andamanska Havet. Jag har tagit min andra paus på kort tid och från Ao Nang har jag utgått för att göra ett visumsprång till Malaysia.
Två dagar, 280 kilometer och 1 miljon identiska palmer. Färden från Sawi till Ao Nang var sömnig, händelsefattig och monoton och bortsett från en dubbel lunchportion friterat ris fanns få exalterade ögonblick. De oavbrutet odlade landskapen gav sorgliga tankar om vår västerländska livsstil och i mitt huvud lekte jag med tankar om en värld utan vegetabiliska oljor i tvålar och färdigrätter. Kanske hade det varit en värld med fler grodor? Den 6/11 trampade jag drygt 140 kilometer och vid kvällningen intog jag ett motell utanför staden Surat Thani. Jag ägnade kvällen åt forskning kring mitt visumsprång och bestämde mig för att göra en sidoförflyttning till Ao Nang. Den 7/11 satte jag planerna i verk och vikte av från vägen jag följt längs den östra kusten. Dagen gav återigen 14 mil i den alltmer slitna loggboken och i turisttäta Krabi (grannstad till Ao Nang) hittade jag övernattning.
Bilder nedan: Palmoljefält och gummiplantage. Naturen längs vägarna i Thailand har varit obehagligt gles.
Karta nedan; Min 2.500 kilometer långa färdväg genom Laos och Thailand. Sedan Stockholm har jag trampat mig igenom 17.641 kilometer i 16 länder på 2 kontinenter. Till Singapore har jag 1.300 kilometer.
MY NEW RIDE
Som jag nämnde för ett par dagar sedan planerade jag för ett motordrivet visumsprång till Malaysia. Från Ao Nang (som var den enda staden i mitt närområde med uthyrningssmöjligheter) har jag idag gjort en högljudd och fartfylld färd på motorcykel till staden Satun som ligger några mil från Malaysia i sydvästra Thailand. Dubbelmoralen är tydlig och jag inser att mitt vrålåk inte rimmar särskilt väl med predikan om palmoljefältens negativa inverkan på utrotningshotade grodor. Jag skäms en smula men smäller på skygglapparna och förklarar mig med att skägget behövde blåsas ur. Efter att jag imorgon fått färska stämplar i passet planerar jag att ta mig tillbaka norrut till ön Koh Lanta. På Koh Tao hade jag sällskap av Rustan och på Koh Lanta träffar jag ytterligare en vän från Sverige, Anton Hasselgren. Anton anlände till Thailand för några dagar sedan och innan han inleder sin vardag som dykinstruktör passar vi på att klämma in ett par dagars gemensamt umgänge både ovan och under ytan. Den 11/11 är jag åter hos min mer miljövänliga tvåhjuling och när jag sätter fart från Ao Nang inleds overkligt nog det sista rycket mot mitt slutmål.
/THE ESCAPE