Efter en tur av ringa längd från Piliscsaba är jag nu i vackra Budapest. På förmiddagen inleddes storstadscyklingen och vinglandet mellan bilar, spårvagnar, bussar och långtradare. Efter två timmars allmänt trafikstök nådde jag vid lunchtid mitt vandrarhem, Astoria City Hostel, i centrala Budapest. Incheckning och tvagning och sedan begav jag mig åter ut i storstadstrafiken, nu med en avskalad och avklädd cykel, för att ta mig till en cykelbutik. Vård av min resekompanjon är av största vikt och en nyckel för att undvika allt för mycket problem på vägen till Singapore.
Ovan; Solnedgång över Budapest.
Genom en sökning på nätet hittade jag “Biondo Bike” som hade hemsida på engelska och verkade pålitliga. Jag slog in adressen på min GPS och vinglade dit. Cykelbutiken drivs av Márta Seregély som visade sig vara pensionerad 23-faldig ungersk cykelmästarinna. Med ett stort leende och enormt intresse tog hon emot mig. Cykeln fick vänta med sin genomgång för att Márta ville direkt att vi skulle gå och ta en kaffe på det lokala caféet. Hon stängde butiken och efter en dryg timmes utfrågning, med stor nyfikenhet, vändas uppmärksamheten istället mot min tvåhjuling som besiktigades, finjusterades och stämplades som felfri. Etttusenåttahundra kilometer utan minsta problem. Tack Cyclecomponents! Hade jag haft er i ryggen redan under turen i USA hade det minst sagt underlättat. En trettio år gammal skräpcykel är inget för kontinentskorsare! Trots att jag minns det mesta med stor glädje fanns det stunder av total uppgivenhet, bland annat perioden i South Dakota, där två eller tre ekerbrott och ett gäng punkteringar per dag blev rutin. Detta kan läsas om här!
Det är fredag kväll och jag andas ut, likt många hemma i Stockholm, efter en tuff arbetsvecka och sex dagar i följd på lädersätet. Jag sitter i köket på det livade vandrarhemmet, sippar på en öl och pratar äventyr med amerikaner, fransmän, ungrare, japaner och britter. Jag har längtat tillbaka till den här vardagen. Om en stund ska jag möta upp Márta och hennes vänner som ville ta mig till deras favoritpub. Det finns så fantastiskt mycket vänliga människor.
Andra bilden från vänster ovan; Márta och jag över en kopp kaffe.
/THE ESCAPE – tillbaka i matchen.