Inför mitt avslutande ryck mot Singapore tog jag en sista ledighet för att samla krafter. Med staden Ao Nang som utgångspunkt blev det fyra velocipedfria dagar där jag inledningsvis kombinerade nytta med motordrivet nöje. Då jag vid ankomst från Laos enbart tilldelats 15 dagars uppehälle i Thailand var jag tvungen att göra ett visumsprång för att förlänga min vistelse. I Ao Nang bytte jag benkraft mot hästkraft och satte fart på motorcykel söderut mot Malaysia.
Tillvaron på två bensindrivna hjul stod i skarp kontrast till den på två muskeldrivna och jag var i förvånat och förvirrat tillstånd när jag upplevde tresiffriga hastigheter och en suddig omgivning i periferi. Det dånade högt från motorn under mig, jag kunde knappt höra vad jag tänkte och fartvinden piskade kraftigt mot mina glesa skäggtussar. En sann cykelentusiast fnyser ofta åt latmaskar med skinnväst men jag kan inte förneka det breda leende som stramade åt mina läppar när jag växlade upp från trafikljus och blåste ifrån övriga trafikanter. Den 8/11 tog jag mig drygt 300 kilometer till staden Satun där jag intog spartanskt hotellrum. Kvällsunderhållning stod den lokala nattmarknaden för. Följande morgon fyllde jag 25 år och firade med tidig uppstigning. Redan vid halv nio nådde jag gränsövergången 50 kilometer utanför Satun. Jag stämplades ut ur Thailand, in och ut ur Malaysia och därefter återigen in i Thailand. Med 15 nya dagar i passet begav jag tillbaka norröver med sikte på Koh Lanta där min vän Anton Hasselgren väntade. Efter fyra timmars motorcykelfärd och två färjor nådde jag svenskfavoriten Koh Lanta som ligger söder om Krabi.
ABOVE AND BELOW ON KOH LANTA
På Koh Lanta tillbringade jag två dagar tillsammans med Anton. Vi är vänner från Stockholm och har ett gemensamt intresse för livet under ytan. För ett par år sedan arbetade Anton i Egypten och tillsammans med ytterligare en vän (Kim Nicander) besökte vi honom och gjorde en dyksafari i Röda Havet. Det var under min förra långresa 2008/2009 som jag fattade tycke för tuber men på cykelresan från Sverige har jag inte hunnit med mer än ett par korallfattiga dyk vid Persiska Gulfen i Iran samt de dyk jag gjorde på Koh Tao för snart två veckor sedan.
Den 10/11 stod en heldag med tuber på agendan och vi gav oss ut till vad som anses som den vassaste dykplatsen i området, Hin Daeng. Båtresan tog nästan fyra timmar men ett vindstilla hav i gryning gjorde färden avkopplad och behaglig. Vid Hin Daeng sveper djävulsrockor med jämna och ojämna mellanrum in för att bli tvättade av korallrevets mindre invånare och då jag är bortskämd med större havsvarelser (dock aldrig djävulsrocka) hade jag stora förväntningar. Både jag och Anton blickade förgäves mot ytan och revets djupblå omgivning men trots sammanlagt tre dyk fick vi dessvärre aldrig syn på några djävulsrockor. De tre dyken var dock fina och det var glädjande att se friska rev med ett överflöd av fisk.
Den 11/11 hade jag tänkt ta mig tillbaka till Ao Nang och min cykel men efter lite distansforskning tog jag beslut om ytterligare en vilodag. Vad som troligtvis var min sista vilodag innan Singapore utnyttjades maximalt och på en strandbar vald med omsorg tillbringades dagen med sällskapsspel och kall öl. Den 12/11 inledde Anton som vardag som dykinstruktör på Koh Lanta och jag blåste tillbaka till Ao Nang på motorcykeln för att sätta fart mot Malaysia.
/THE ESCAPE