Trans-Manchurian Railway.

Vid 22 tiden den 29 augusti lamnade jag mitt Hostel i Moskva mot det tag som skulle ta mig tvars over Sibirien till Bajkalsjon, runt Mongoliet, genom den kinesiska muren och slutligen till Beijing och Kina dar jag nu andas ut och invantar en efterlangtad dusch.

Den kansla som fick haret pa armarna att resa sig och ogonen att svida till nar jag lunkade ivag med ryggan mot stationen i Moskva-natten ar en kansla av sann frihet och forvantan.

Jag har inte varit sa nara Stockholm som i Moskva pa 6 manader och rullade med en snittfart pa 70 km langsamt langre och langre bort fran staden i mitt hjarta. Jag trivs med langtan, jag trivs med den i och med att jag vet att stunden nar jag kommer tillbaka blir battre for varje dag som gar och varje kilometer som rullas.

7 dagar, till stor del sittandes i en och samma hytt och plats kan bli langtrakigt tankte jag i forberedelserna. Min Ipod laddades till max och fyra bocker packades ner for effektivt tidsdodande. Av mina 140 timmar pa taget spenderades 2 med en bok framfor ogonen.

Mer blev det inte da jag haft enormt svart att slappa de grona, gula och roda sibiriska landskapen utanfor rutan med blicken. Av alla ogonblick kommer jag minnas tva tills den dag jag slutar andas.

Det forsta ar solnedgangen over de sanslost vackra hostlandskapen nagonstans mellan Krasnoyarsk och Bajkal-sjon.

   

Det andra ar soluppgang tidig morgon mellan Irkutsk och Zabaikalsk.

Som om inte landskapen bjod pa tillracklig berusning har det blivit en hel del “Lake Baikal Vodka”, “Baltika no 7” och “Sibirskaya Korona”.

Spanningen under resan stod den ryska och kinesiska grans-polisen for. Det borjade med den ryska da taget skulle lamna Ryssland. In i hytten stormade fyra militarer och kommenderade ut mig i korridoren medan tva kineser, en aldre man och en kvinna i 30 ars aldern fick stanna kvar. De ryckte och slet i dem bada, vande upp och ner pa hytten och rev upp all deras packning pa golvet.

Mannen fick vara kvar pa taget men kvinnan tvingades av da de hittade en stor bunt sedlar hon forsokt smuggla in i Kina.

Val pa andra sidan gransen var det min tur att forhoras, denna gang alltsa av kinesisk grans-polis. De var mycket vanligare men ville ga igenom hela min packning och det mycket noggrant. De hittade mina tva hard-diskar och bad mig folja med for genomgang. 

Jag var sma-svettig da jag visades in pa det lilla rummet pa stationen. Inte for det nakna materialet som de kanske kunde hitta utan snarare 200 bilder fran OS-protester i Kathmandu som kunde stalla till problem.

Kineserna ville forst ga igenom hard-disken sjalva men jag hittade pa att jag ville vara med for att “forsakra mig om att de inte hade virus pa datorn”. Efter 5 minuters diskussion gick de med pa det.

I och med att alla mina mappar ar pa svenska sa var det jag som fick vagleda dem. De borjade med bilder fran mappen “Alanya 2005 med grabbarna” vilket skulle bli mycket underhallande.

Den forsta bilden som dyker upp infor den kinesiska grans-polisen ar pa min van Joel med en henna-tatuering;

Ena kinesen utbrister;

– What this mean? Tiiitz dunt torn miii onn?

Jag kunde inte sluta skratta och var tvungen att satta mig ner. Jag forsokte forklara att allt var pa skojj men de bittra kineserna fann det inte sarskilt underhallande.

Vidare vagledde jag dem genom familje-bilder och trakiga dokument som de inte kunde forsta. Efter 20 min och de lart kanna hela min familj trottnade de. De hittade aldrig mina bilder av demonstrationerna i Kathmandu.

———————————————————–

Resan genom Ryssland till Kina i samarbete med;

———————————————————–

Tack for att ni skickade mig till Ryssland och gav mig 12 000 km av ren njutning. Det har varit en helt fantastisk resa.

/Erik