Som om inte THE ESCAPE bjuder pa tillrackligt mycket inspiration och hogklassig resejournalistik ges nu chansen att ro hem en arsprenumeration av Skandinaviens storsta resemagasin Vagabond! Delta i tavlingen genom att dela med dig av ditt basta resminne i kommentarsfaltet under detta inlagg! (Klicka pa kommentarer)
5 VINNARE utses och tilldelas varsin arsprenumeration till vardet av 399 kr!!
Tavlingen pagar t.o.m. tisdag 5/5.
Husvagnssemester i Dalarna, weekend i London eller beach i soderhavet? Vad ar ditt basta resminne!??
Lycka till!
/Erik
mitt basta reseminne!
ar fran on “Ilha Grande” i Brasilien. vilken jag besokte med en av mina basta vanner for att ta dykarcertifikat. det hala utspelar sig under den forsta dagen pa kursen da vi gjorde vara forsta ovningar med dykarutrustning i vattnet. det var namligen sa att varken “Greven” (min vann) eller jag hade nagon erfarenhet av att dyka… vilket innebar att Greven inte visste konsikvensen av att kissa i en bra vattrakt… nar vi kom upp pa baten efter dyket innsag inte bara greven tan alla pa hela baten att nagot hade gatt fel… batresan hem blev lang och pinsam for min kara van!!
// Rulle
tjena erik.
Mitt bästa resminne tro det eller ej är när jag var 16 år och åkte till Italien och de 5 små byarna Cinque Terre.Alla vet ju hur en 16 åring är…det fanns inte en ända utlänsk turist och det bodde max 5000 personer där…inräknat i alla 5 byarna alltså! så jag var väldigt skäpptisk till denna resa, tills jag kom dit och upplevde den mest otroliga blandning av laguner, berg, fiske, matupplevelser och inte minst alla glada och trevliga människor som antagligen inte har sett mer en 3 meter utanför bygränsen…men det jag var mest skäpptisk till var att jag skulle åka med min morfar och 2 andra pensionärer (70 år)…men det blev ju en upplevelse det med, som när vi skulle vandra över ett berg till en by nedanför som normalt sett med 2 friska och unga ben skulle ta ca 2 timmar, tog nu 6 TIMMAR och jag höll på att få krupp! Det hela slutade med att jag nästan bar ner en av pensionärerna! men men väl nere åt vi den godaste maten som någosin skådats av mina 16 åriga ögon. och efter det när dom andra ville smälta maten var jag bara tvungen att hoppa i en lagun från en ganska hög klippa och bränna mig på en ganska liten och ofarlig manet men ack så ont det gjorde…skulle gärna vilja rekomendera detta ställe…underbart!
När jag anländer på Changi strax för Jul förra året och skymtar en välbekant drasut i ankomsthallen…
Mitt absolut bästa reseminne!
Jag var nyss fylla 19, hade gått ur gymnasiet då jag bestämde mig för att jag ville segla, och med segla menar jag inte åka för motor till sandhamn för att bränna pappas pengar på Champagne utan riktig atlantsegling!
Jag begav mig ner till Monaco där jag sedan tidigare sökt om anställning som anställd sjöman.
Mina första jobb var enbart att gasta ombord ¨på motorbåtar, ja längtade fortfarande efter dem riktiga seglatserna!
Tillslut fick jag jobb på en riktigt stor segelbåt, ca 70 fot om jag inte minns fel.
Seglatsen blev lång och spännande från Gibraltar-Madiera-Gran Canaria-Cape Verde, ner runt Sydafrika och tillslut kom vi fram till slutdestinationen Singapore där jag mönstrade av. Efter det äventyret kände jag mina behov mättade och reste hem till lugna och trygga Sverige!
Detta är något jag kan rekomendera den äventyrslystne, otroligt mäktigt att vara så liten ute på det stora havet…
Keep up the good work erik & krya på dig!
Mitt bästa reseminne är när jag gjorde en resa med “Voyager”(Star Trek) vi reste 10 gånger snabbare än ljusets hastighet.Det gick undan om man så säger.Vi besöket nya spännande planeter och dess invånare och jag fick en hel massa nya vänner, som jag faktiskt besöker då och då.Den resan var helt otrolig och när jag vaknade försökte somna om så fort som möjligt.Annars har jag endast varit i Säffle på en kopp kaffe.Men dom hade gott kaffe he, he………
P.
Weekendtrip till Paris, maj 2005; staden sprudlar av sommarkänsla. Fredagen inleds med en lång, varm dusch, men tyvärr går det inte som önskat.. Fräsch och nyduschad märker jag till min förskräckelse resultatet av att inte ha dragit för duschdraperiet ordentligt; under femton minuter har vatten runnit från duschen och ut på sovrummets heltäckningsmatta, som nu har blivit en enda stor pöl. Familjen inser problemet, men vi undviker eventuella gräl med personalen och låter mattan torka under dagen. Istället väljer vi att utforska den vackra staden, med Eiffeltornet, Notre Dame och Louvren på agendan. Paris är synonymt med croissant och baguette, så på kvällskvisten sätter vi oss nöjda på ett boulangerie. Ung som min bror är vid besöket, är han mer intresserad av senapsförpackningarna (kanske det var dijon?) än det franska kaffet, och sitter och ser hur hårt man kan klämma på plastförpackningen utan att det spricker (detta gör han förövrigt med sitt tomma, sköra vinglas). Självklart spricker plastbiten, och senapen sprutar åt alla håll; även på grannens dyra kostym! Panikslagna vet vi inte vad vi ska göra; mannen i fråga sitter och “kelar” med sin flickvän, och vill garanterat inte bli störd. Så småningom kommer någon françoise fram och berättar för mannen vad som hänt, men som tur är är han för upptagen av sin flickvän för att bry sig om problemet, och vi kan med någorlunda gott samvete slinka tillbaka till hotellet (där förövrigt mattan hade torkat, och förutom vissa uppbucktningar såg helt okej ut!). Helgen blev kul och minnesvärd!
Jag har många resor att välja mellan, men om jag måste välja ut en som alltid får mig att le är det senaste gången jag reste med min familj, då jag var 18. Min pappa skulle fylla 50 år och jag hade velat åka till USA så länge jag kunde minnas. När de sade ordet “Florida” flög jag upp från stolen och skrek i princip av glädje samtidigt som jag hoppade runt tillsammans med min syster. Resan blev till oförglömliga tio dagar som först spenderades på Miami Beach med utflykter till Everglades där vi åkte ut bland alligatorerna och krokodilerna. Sedan blev det en roadtrip till Orlando med två dagar på Disneyland och en på Universal Studios, innan vi begav oss ner till paradiset Key West. Att stå i närheten av Hemingways hus efter att ha druckit en frozen margaritha på hans kära Sloppy Joes, vid monumentet som visar att man bara är 90 miles från Kuba, det är en speciellt känsla. Vi åkte ut och seglade, åt på världens minsta och mysigaste Hard Rock Café och jag fick uppleva ett USA som gjorde att jag blev förälskad från första stund.
Ps. Jag följer dig så ofta jag kan på din resa och får mycket inspiration till min nästkommande långresa – tack för en fantastisk blogg!
for enkelt!
Det har ar daggen som just nu ar ute och reser med var kare Erik. for att hitta mitt basta reseminne behover ag endast minnas mig tillbaka nagra timmar i tiden. Vi sitter i bussen pa vag till copacabana vid lago titicaca i bolivien. Jag, mina vanner Rasmus, Adam och Erik har fatt en foljeslagare i form av en relativ vacker men oerhort stereotypisk amerikanska. Erik och Rasmus ger sig genast in i kampen om att vinna denna flickas gunst. Erik haller sig i shack under en hel bussresa med hennes fruktansvart arbetsamma rost. Rasmus klarade sig inte lika bra. efter nagra minuter pa en bat tillsammans med flickan, som for ovrigt hade en personlighet som kunde liknas vid ett glas vatten, sa har rasmus tydligen trottnat. Nar vi kliver pa nasta buss och tjejen gor sig redo att sla sig ner bredvid erik igen, sa skamtar jag om att hon har gjort sitt val och rasmus har forlorat. men rasmus verkar inte vara sa bitter, eftersom han inte kunde sta ut med tjejen. sa utan vidare eftertanke lutar sig var kara van tillbaka och sager nojt:
“I really dont mind, shes all yours” PA HENNES MODERSMAL FORSTAS.
stelt. underbart. mitt basta reseminne.
Finns några riktigt bra minnen. Men det bästa:
När jag och min vän Erik hade klarat av en 6 dagars lång trekking genom Himalya. Vi hade vandrat genom allt från snö till ökenlandskap. Tillsammans med vår lilla trupp och två hästar gick vi både vilse i dimman, njöt av fantastiska vyer och fiskade regnbågsfisk vid glaciärer.
När vi sen efter denna vandring får avnjuta en kall öl och nygräddad pizza i staden Leh i norra Indien, sjukt nöjda över oss själva och med fantastiska minnen för livet och en månad kvar av vår resa tillsammans. Då mådde man som bäst! Det är ett minne för livet de!