För sex veckor sedan såg jag honom vingla iväg på den tungt lastade cykeln längs en isbelagd gata i Bromma. Nu möter jag honom i ett vårigt Istanbul med vindbitet ansikte, fräknar på näsan och en ansats till ett bättre sommarblont skägg. Lyckoruset som infinner sig när vi får syn på varandra på flygplatsen kan mätas i bredden på våra leenden. Den som väntar på något gott… måste ofta vänta länge och den tålmodige flickvännen är denna vår bosatt i Uppsala. Där skriver jag min C-uppsats i företagsekonomi och i juni, efter erhållen kandidatexamen, väntar ett halvår av nio till fem jobb. Jag ser fram emot den tiden! Vid sidan av arbete är det en period av sparande, förberedelser och längtan till ett spännande äventyr långt borta.
Indonesien (som är del två i äventyren på THE ESCAPE) blir mitt nya hem och vardagen kommer att delas med Erik. För mig är en stor del av tjusningen med resan att den saknar en detaljerad plan. En enkel biljett och en bekymmerslös tillvaro känns som ett lättsmält koncept. Självklart drömmer jag om hur dagarna kommer att tillbringas. Tankarna kretsar kring dykning, utforskning av regnskogar, givande möten med människor, spännande djur och mycket tid till filosoferande och läsning av icke-ekonomisk litteratur.
I skrivande stund njuter jag av en kall Efes (öl) i solen på en takterrass i Sultanahmet, Istanbul. Om bara några timmar går flyget tillbaka till Sverige, sedan tåg till Uppsala. Att skiljas från Erik känns minst sagt vemodigt. Jag tänker på veckan vi haft tillsammans och blir varm inombords. Nu dröjer det länge tills vi åter får vara med varandra. Längtan till att vara ”vi” igen känns dock överkomlig då jag vet vad som väntar. Våren, sommaren och hösten i Sverige blir en härlig tid men på näthinnan finns ständigt nästa resa. I slutet av november står jag på utvald mötesplats i Singapore. Erik cyklar in med ett sannolikt ännu mer brunbränt ansikte och frodig vildvuxen ansiktsbehåring. Då blir det vi igen.
Bild ovan; Erik och jag i kuststaden Agva, Turkiet
/Nicole